Varför jag älskar Harry Potter

När jag var tolv år så började jag läsa Harry Potter böckerna. Jag hade sett de tre första filmerna och alla sa till mig att jag ska läsa böckerna också. Jag tyckte att böckerna verka så tjocka att inte skulle jag orka läsa dem, men en dag så fick jag boken i handen och jag blev genast besatt. Jag fick hoppa in i en helt ny värld och bort från verkligheten. Jag fick känna mig välkommen och jag kunde relatera till karaktärerna, speciellt Harry och Hermione.

Men som en tolvåring förstår du inte allt. Som tolvåring förstår du inte varför Dumbledore säger att du får veta mer sen när du blir äldre. Som vuxen förstår du. Som en tolvåring förstår du inte symboliken och det psykologiska och filosofiska, eller inte jag i alla fall. Jag kanske förstod till en viss grad, men inte så mycket som jag förstår nu. Harry som elva- och tolvåring förstod inte heller dom här sakerna, men när han blir äldre förstår han mycket mer.

De första böckerna är i barnets perspektiv, i Harrys, Rons, Hermiones och alla andra barnens perspektiv. Allt är spännande och nytt. De vuxna är bara vuxna och lärare är bara lärare förrän de lär sig att det vuxna har haft ett långt liv och är komplexa individer som vi alla är. Till exempel Dumbledores och Harrys relation. Dumbledore är den stora visa trollkarlen som lär och hjälper och vet allt om Harrys liv. Harry vet egentligen inget om Dumbledores liv förrän han dör.

Ju äldre Harry blir desto allvarligare och svårare att förstå blir böckerna. Böckerna växer i samma takt som Harry. Som en tolvåring hade jag ganska svårt och förstå orättvisor och komplicerade händelser, speciellt de tre sista böckerna. Men bra vad dom i alla fall. Det är först som vuxen jag förstår varför dom är bra.

Böckerna är enligt mig de mest realistiska böckerna jag har läst och det handlar om magi, hur går det ihop? Men samtidigt som magi är huvudsaken i Harry Potter, så är det inte alls huvudsaken. All magi är uttänkt på något sätt och all magi symboliserar något annat. Till exempel dementorerna symboliserar depression och för att göra trollformeln för att få bort dementorerna måste man tänka på ett lyckligt minne.

Böckerna är också realistiska på det sättet att alla karaktärer är komplexa individer. Som sagt verkar Dumbledore som en stereotypisk stor vis man, tills man förstår hans alla olika sidor och hans liv. Harry som ska vara ¨hjälten¨ kan ibland vara ganska dum för att vara en hjälte. Han är mänsklig och han har alltid hjälp vid sin sida för man kan inte alltid klara sig själv och du förstår honom och hans känslor för du vet hela hans liv. Voldemort är inte så farlig för du förstår varför han är som han är. Hans uppväxt gör till den han är. Han har aldrig fått kärlek och aldrig lärt sig vad det är så är det ju självklart att han inte är en människa med empati och kärlek.

Harry Potter handlar om liv och död och allt som finns i det. Allting är uttänkt och om man frågar J.K. Rowling så har hon alltid ett svar till allt. Det är det som gör Harry Potter så bra.

På Pottermore.com finns det många intressanta artiklar om karaktärerna och olika teman i boken.Här är en länk till en av mina favoriter.

Annonser

Thailand februari 2017

Så här passligt före mitt lov slutar drömmer jag tillbaka till Thailand. Jag var med min familj till Thailand i februari. Det var så skönt att komma bort från skolstressen som höll på att få mig galen och bort från kylan och mörkret. Vi for till ön Phuket och bodde nära Bang tao beach. Själva hotellet fanns på ett hotellområde som var väldigt lyxigt, men också lugnt och tyst. Men utanför området var det riktiga Thailand och inte för turistigt. Jag tycker inte alltid om det att man är utomlands och det enda du ser er människor från ditt egna land. Mest var vi vid poolen eller stranden och så for vi på kvällen ut och äta, men vi var också runt på ön. En dag var vi på en guidad rundtur och såklart var det just den dagen det började ösregna och när jag säger ösregna menar jag ÖSREGNA! Ni får se på bilderna.

God mat, Big Buddha och Thailändska gator. Dessutom hittade vi nya marknader hela tiden och på olika ställen.

Här ser man hur regnet gör att man inte ser utsikten längre. Man borde kunna se till havet!

Kort

Den här veckan efter sista föreställningen har varit ganska jobbig. Jag har känt mig rastlös och allt som står på min ¨att göra¨ lista är saker som jag inte ännu ens kan göra. Såå jag måste komma på något att sysselsätta mig med, så jag har pysslat olika kort. Jag tycker om att själv göra alla födelsedagskort och jag vill alltid ha en färdig hög med kort därifrån jag kan ta när en födelsedag dyker upp. Jag sökte lite inspiration från pinterest och här är mina resultat. Jaa, det finns en del julkort i mängden, men stressade jag kommer att tacka mig i december.

Livet efter Footloose

Jag har haft den bästa sommaren i mitt liv. Eller som min kompis svara, den bästa sommaren hittills. Jag har fått göra något jag älskar och jag har fått göra det med ett härligt gäng. Alltid när jag har varit med i produktioner som dessa har jag märkt hur mycket kärlek och glädje det ger. Man kan känna det i luften.

Nu är Footloose över och allt blir så tomt. Att komma tillbaka till vardagen och att hitta sin rytm känns extra svårt. När man är med i en produktion övar du och övar och sen får du äntligen visa för alla vad du har övat och du ger ditt allt. Precis allt. Plötsligt tar det sen slut och du har inget att ge mer.

IMG_5088IMG_4607

Recept: Kolakex

DSCN7882DSCN7886

Det här receptet är så lätt att göra och kexen blir såå goda. När jag har lite tid eller känner mig lat men vill baka något sött så brukar jag baka de här kexen.

Ingredienser:

  • 100 g smör eller margarin
  • 1 dl strösocker
  • 1 msk vaniljsocker
  • 1 msk ljus sirap
  • 2 1/2- 3 dl vetemjöl
  • 1 tsk bakpulver
  1. Börja med att lägga på ugnen på 175 grader.
  2. Rör matfettet, sockret, vaniljsockret och sirapen till en porös smet, gärna med en elvisp.
  3. Blanda mjöl och bakpulver och rör ner i smeten. Arbeta snabbt till en deg.
  4. Dela degen i 4 delar. Rulla ut varje del till 4 längder. Lägg längderna på en plåt med bakplåtspapper och platta sedan till med en gaffel.
  5. Grädda i ugnen ca 10 minuter. Skär dem sedan i 2 cm breda, lite sneda, bitar ännu när de är varma. Låt dem sedan svalna.

 

 

Hej igen!

Det har varit en lång paus sedan jag senast bloggade. Livet har bara rullat på med snabb takt och jag har inte känt att jag har haft tid att blogga. Vi kan ju börja med vad jag håller på just nu och det är att jag njuter av sommaren för fullt. Jag är med i Raseborgs sommarteater där vi gör musikalen Footloose. Jag har så roligt och alla är så ljuvliga och begåvade människor. Vi har nu spelat ungefär hälften av våra föreställningar, det är bara 11 kvar! Jag har ingen roll, men jag får vara mycket på scen och dansa och sjunga som jag älskar att göra. Vi började öva redan i december så det är konstigt att tänka på att vii faktiskt är på slutrakan just nu.

När jag inte har föreställningar träffar jag kompisar och är med min pojkvän. Det känns så bra att ha människor runt omkring en som gör att man mår bra. Idag träffade jag min kära vän Julia som ska på utbyte till Singapore. Helt jättespännande, men jag kommer att sakna henne så mycket.

Jag verkligen njuter av livet just nu och hoppas att ni har det bra! Finns det några förslag på kommande inlägg?

IMG_4607.JPG

Vad gör du om 5 år?

En fråga som jag hatar.

Först  och främst så vill jag säga att det är bra att ha mål i sitt liv och jag ser verkligen upp till de människor som kan svara på den frågan. Jag vill också påpeka att jag nu faktiskt själv har ett någolunda svar till det, men för två år sedan och också bara för ett år sedan hade jag ingen aning och den frågan har kommit upp helt för ofta. VARFÖR MÅSTE MAN HA ETT SVAR TILL DET?!

Varför måste jag svara vad jag gör om fem år då jag inte visste vad jag skulle göra nästa månad? Dessutom vill jag inte ens heller svara för jag vet att livet inte går så som man planerar det. Det händer oväntade saker, man ändrar sig, man lär sig något nytt om sig själv – allt sådant som gör att ens framtid kan se helt annorlunda ut än planerat. Är det så att man frågar den frågan för att se om personen är ambitiös, kan visualisera framåt i tiden, planera?? Jag är och kan allt det där utan att ha ett svar på frågan. Dessutom är det inte bara helt självklart för frågaren att svararen vill vara lycklig, må bra, vara frisk och göra något hen trivs med?

Såklart ska man drömma, såklart ska man ha mål, men man måste inte ha ett svar. Man vet aldrig vad som kommer att ske. Såklart kan det vara intressant och veta vad man har för svar att ge, men varför ska det bli så negativt när man inte har ett svar som berättar precis vad man gör och var man är om fem år?

Kolla på dessa två videon, helt sjukt bra!

Kolla in denna video!

och den här med!!!

och den här!!!